« Project Sandra - a summary | HomePage | Autum melodies - new album »

Thursday, 08 December 2005

Pretty high prize.

medium_pic20051025-095808.3.jpg

Well - time for a few lines.

Time is a bad invention. Still its helpful at times.

Time is frustrating. But prevents all things from happening at once.

Time makes me sweat. But when friendly, helps me rest.

I'm not stressed. But there is always things to do.

So many things one would want to do, places to explore, people to meet. But still the main question remains - what is really most important?

Ps 127:2 says:

(The message)
It's useless to rise early and go to bed late,
and work your worried fingers to the bone.
Don't you know he enjoys
giving rest to those he loves?

In swedish it says:
Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila
för att äta det bröd ni slitit för.
Detta ger han åt sina vänner medan de sover.

Translated: In vain you rise early and go late to rest, to eat the bread you've toiled for. He gives the same to his friends while they are asleep.

And two more english translations:

(NKJV)
It is vain for you to rise up early,
To sit up late,
To eat the bread of sorrows;
For so He gives His beloved sleep

(New Living Translation)
It is useless for you to work so hard
from early morning until late at night,
anxiously working for food to eat;
for God gives rest to his loved ones.

Yet adding verse one in the same psalm:

Unless the Lord builds the house, its builders work for nothing. Unless the Lord watches over the city, the men who watch over it stay awake for nothing.

So, what can we conclude? - If we don't have the favor of God in our lives, everything we do will be in vain. None of our work, our efforts, strivings or ambitions will do ANY good at all. This is the basics of salvation, still SO many christians struggle with this. Why such a hurry. Why all the panic? (Preaching to my self as well!) We try to win the world and find us "Anxiously working for food to eat" - when we have a God who is our provider - Jehova Jireh. (Means 'God will provide').

Well - things go wrong because we don't know him!! We don't have his favor, as we aren't truely his friends. We don't know that he will provide, because we haven't been with him, loosing the insight of who He really is.

So, it begins with us starting to think differently. Prioritizing in a new way. The more buzy we are, the bigger offering it might seem to be. But - if the prize for not reprioritizing is that what we do is in vain, that is a pretty high prize.

00:20 Posted in Everyday life | Permalink

Comments

Intressanta funderingar, faktist :) Bra skrivet!

Posted by: Rasmus | Thursday, 08 December 2005

Mycket bra och viktigt! Så sant så sant... Var så välsignad :)

Posted by: Lotta | Thursday, 08 December 2005

Det finns en annan bra text om detta ämne:



Herre, mitt hjärta är inte högmodigt, mina ögon är inte stolta.

Jag umgås inte med stora ting, med sådant som är mig för svårt.

Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.

Hoppas på Herren, Israel, från nu och till evig tid. - Ps 131



Särskilt i kombination med Matt 11:28:



Jesus: Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.



Nu vet vi att Jesus inte var någon slacker. Han hade försörjt sin familj, inklusive mor och syskon sedan hans far dog, genom hårt arbete. Under sin tjänst gick han till fots ca 3000km under tre års tid.



Så det är inte passivitet som vi uppmanas till (givetvis), utan vilan är för dem som "arbetar och bär på tunga bördor". Genom att ta på oss Jesu ok får vi ro för våra själar. Också Ps 131 talade om själen. Detta är nyckeln. Själen är den del av oss som rymmer våra tankar, känslor och vår vilja. Vår ande är i kontakt med Gud. Den del av oss som blir trött är inte vår ande, utan vår själ. Orsaken till att den blir trött är att den försöker göra saker oberoende vad Gud talar i vår ande, och när den gör det blir den det Paulus kallar för "köttet", d.v.s. vårt egenliv som vill leva oberoende Gud.



Jesu ok kan beskrivas med följande vers:

Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör sonen. - Joh 5:19



Vi står i samma förhållande till Gud som Jesus gjorde:

Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett: jag i dem och du i mig för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig. - Joh 17:22-23



Vi har Kristus boende i oss (Kol 1:27). Inte i vår själ, inte i vår kropp, men i vår ande. Därför behöver det vi har i vår ande påverka vår själ och vår kropp så att livet i vår ande kan strömma ut till världen som strömmar av levande vatten. För att det skall ske, måste själen (tankarna, känslorna och viljan) underordna sig det som Gud säger i vår ande och genom sitt ord.



Då behöver vi inte kunna tänka ut allt, känna rätt i alla saker, eller göra som vår vilja säger, och vår själ kommer in i trons vila. And so he gives his beloved sleep.

Posted by: Oskar | Sunday, 11 December 2005

Hurja, Oskar, vilken utläggning...

Men när får vi se en update på din blogg?



:D



Snart ses vi här i Finland i alla fall!!! JEEEE!

Posted by: Mathias | Thursday, 15 December 2005

prioritising IS hard - we look at the world and see there is SO MUCH TO DO in the Kingdom, but unless we stop and drink at the well, and build WITH Him (instead of for Him) we labour in vain.



Great post!

Posted by: Lorna | Saturday, 31 December 2005

Post a comment